I Prag besöker jag utmärkta Museum of Communism, och berörs starkt av alla konkreta vittnesmål om hur miljoner tjecker förnedrades under 41 år av kommunistisk diktatur. Jag har besökt liknande museer – i Sofia, i Berlin och i Vilnius.
När jag kommer hem läser jag att årets ”Leninpris” snart ska delas ut, i år till författaren Martin Hägglund. Jag gnuggar mig i ögonen och tror att jag läst fel: Ett pris till en diktators ära? Jo, det stämmer. Leninpriset grundades av den hardcore-kommunistiske författaren Jan Myrdal (1927–2020), ökänd för att ha försvarat såväl Maos som Pol Pots ofattbart grymma skräckvälden. Det är Myrdals arvsmiljoner som gör att Hägglund i november kommer att få 100 000 kronor i prissumma – till Lenins ära. Det går inte att förstå. Att Hägglund tar emot priset. Och – att någon enda människa i Sverige frivilligt väljer att ingå i den jury som delar ut det.
Det är ofattbart, inte bara för att Lenin var likgiltig inför enskilda människoliv. Utan för att han också – ursäkta språket – var helt jävla dum i huvudet. Ointelligent alltså. Lenin är ju världsrekordinnehavare i grenen ”störst skillnad mellan hur någon tänkt sig att något ska bli, och hur det sedan blev”. Lenin såg framför sig harmonisk arbetarutopi, men skapade avgrundsdjup skräck och ekande tomma butikshyllor. Han trodde på allvar att det räcker med bara ett parti. Som bestämmer vad som får stå i tidningarna, hur domstolarna ska döma, och vad som får produceras i fabrikerna. Att detta är ett system som kommer att skapa terror och matbrist kan en mellanstadieelev räkna ut över en energidryck efter en SO-lektion. Men inte Lenin.
Jag har ett förslag: Dela ut priset på Museum of Communism i Prag nästa gång. Där kan juryn – och pristagaren Martin Hägglund – försöka förklara för tjeckerna hur mycket bra Lenins teorier och praktik gjorde dem, under de 41 åren 1948–89.
År då Jan Myrdal och resten av oss svenskar – till skillnad från tjeckerna – kunde säga vad vi ville, skriva vad vi ville och rösta på vad vi ville, tack vare att vi hade lyckan att födas och leva i ett land som inte anammade Lenins samhällsmodell.
Hellings hörna 