Brott och straff sägs vara en ”högerfråga”. Jag har aldrig begripit varför. Det är ju – alltid – de allra mest utsatta och sköra i samhället som riskerar att plågas mest av kriminalitetens destruktiva verklighet. Det är de minst resursstarka – just de som vänstern ända sedan 1800-talets slut finns till för – som lever sin vardag i de områden där närbutiker rånas, bilar sätts i brand och tonåringar skjuter. Det är de fattiga, inte de rika, som riskerar att själva dras in i de kriminellas mardrömslika värld, genom gangsterledarnas giftiga tentakler av hot, utpressning och våld. Det är föräldern som inte har råd med sina räkningar som kan lockas av löften om snabba kriminella cash. Liksom ungen, som drömmer om samma märkeskläder som de som hen beundrar på sociala medier bär.
Gängkriminalitet – maffiakultur – är dessutom till sin natur själva motsatsen till precis alla de demokratiska och humanistiska ideal som vi i vänstern sedan mer än 100 år har kämpat dag och natt för: Tanken att alla människor ska kunna leva sitt liv efter sin egen fria vilja, och absolut inte tvingas till något på grund av att någon annan hotar med våld. Att samhället – från Riksdag ner till minsta bostadskvarter – ska styras av dom som är bäst på att övertyga med ord, och absolut inte av dom som beväpnar sig.
Hur kan det då komma sig att just vänstern lämnat WO i frågan om att lagföra människor som gjort till sin livsstil att förstöra livet för andra människor? Jag begriper det inte. Jo, jag begriper. Vänstern vill naturligtvis väl. Man vill skapa ett samhälle där ingen väljer att bli kriminell. Där ingen behöver tacka ja till ”Rävens” erbjudande om cash mot mord. Vänstern vill bekämpa ”orsakerna till brott”. Absolut, inget fel med det. Tvärtom. Jag håller ju själv med om den synen, i grunden. Självklart minskar lockelsen att bli kriminell för en ung människa som ser ljust på framtiden.
Men – vänstern måste orka ta till sig att en av de helt avgörande orsakerna till brottsligheten vi ser i vårt land just nu är – gangsterledarna själva. För – när 35-åriga livsstilskriminella erbjuder vilsna tonåringar på HVB-hem 100 000 kronor för att mörda, då kan man inte luta sig tillbaka i inrökta ideologifåtöljen och säga att detta fasansfulla ska vi lösa genom att Sverige ska bli mer jämlikt – i framtiden.
Vänstern måste ta till sig det plågsamma faktum att ”Rävens” erbjudande om tiotusentals kronor i snabba cash kommer att vara en stark lockelse för ungdomar ÄVEN om samhället skulle bli mer jämlikt framöver. För, hur ska något samhälle i hela världen kunna trumfa över de kriminellas erbjudande till resurssvaga ungdomar, ja barn, rent materiellt? Tråkigt kommunalt sommarjobb – eller bada i sedlar, mot en snabb tjänst?
Alltså: Det är ju faktiskt inte ”samhällets” fel att det sprängs bomber i trappuppgångar i Sverige just nu – det är gängledarnas fel att det sprängs bomber i trappuppgångar. Det är inte ”samhällets” fel att en vilsen tonåring på ett HVB-hem erbjuds 100 000 för att utföra ett mord. Felet ligger hos den gangsterledare som erbjuder tonåringen 100 000 för att mörda.
Det som är samhällets fel, det är att vi inte har hittat sätt att stoppa gangstertopparna från att interagera med tonåringarna på hemmen. Vi har inte skyddat de allra mest utsatta från de kriminellas klor. Men ska vi bekämpa kriminalitetens orsaker, då kan vi inte glömma bort att bekämpa de som organiserar den organiserade brottsligheten.
Det finns såklart massor av sätt för rättsstaten att bekämpa gängkriminalitet som inte på något sätt gör samhället mer ”höger”, än ”vänster”.
Det kan handla om polisens närvaro i vardagen. Om att butiksägare inte ska behöva oroa sig över utpressning. Det handlar om tekniska hjälpmedel för brottsbekämpning, som rätt riktad avlyssning och rätt placerade övervakningskameror. Om smarta riktade repressiva åtgärder som fotbojor, vistelseförbud. Om hårdare straff för gängkriminalitet än för ”vanlig” kriminalitet. Om att kapa kommunikationsvägar mellan gangsterbossar och vilsna ungdomar på HVB-hem. Etcetera.
Det finns såklart mängder av bra förslag på effektiva tag som riktar in sig just på gangsterstrukturerna, utan att för den skull göra Sverige till en repressiv polisstat för resten av oss i befolkningen.
Beväpnade tonårsgäng ska ju inte ens finnas i ett utvecklat och demokratiskt land som Sverige. Deras rena existens är en kränkning mot allt vad frihet, trygghet och mänskliga rättigheter heter för resten av befolkningen. Det är dags att sätta stopp för den här mardrömslika utvecklingen nu. En utveckling vi kunde ha stoppat för länge sedan. Om, vi varit intresserade av brottsbekämpning.
Jag ser fram emot att höra alla konstruktiva vänsterkrafter bidra till diskussionen om hur rättsstaten ska vara starkare än gängen framöver.
Jag ser fram emot att vänstersidan vinner nästa val inte trots – utan på grund av – att brott och straff är den fråga som väljarna (av högst naturliga skäl) bryr sig om mest just nu.
På bilden: Omslaget till Svenska Ords film Släpp fångarne loss, från 1975. En tid då vänstern tänkte sig att problemet med brottslighet var löst. Jag hoppas vi kan komma dit igen. Men vi har en hel del att ta tag i före dess.
Hellings hörna 